torsdag 17 januari 2008

Tankar och känslor



Har hamnat i Norge för att bli väktare som sagt, ska bli spännande! Har träffat massa nya trevliga människor. Vissa ger ett första intryck och visar sig vara någon annan än vad intrycket ger. Sådant tycker jag är spännande. Har lärt känna Björn, kallar honom för Björne, första intrycket var utmärkelsen årets soffliggare som blivigt hit släpad av arbetsförmedlingen. Något i den stilen då han har ett par gråa mjukis byxor på sig i ur och skur, ett par fluffiga allväderstövlar och ett par dagar kombinerade han detta med en lusekôfta på sig. Å så detta rökandet… ;oP Men andra intrycket visade att Björn var ju coolaste mannen i församlingen. Trevlig och skojfrisk och hänger genast med på ett skojigt upptåg för att hålla stämningen på topp i gruppen och bjuder på sig själv. När Björn börjar så hänger jag även på! Så Björn och jag blev ett litet skojfriskt team här. Förstår inte varför folk är så rädda för att bjuda på ett skratt då och då inför okända människor. Lättar ju knappast stämningen i gruppen.. =oP

Björn, du är en stjärna och jag ser fram emot att se dig i stlig arbetsuniform! =o)


Varit på brandsläckningsövning. Vi var blandat folk då även redan anställda var där för att få repetition som man tydligen får vart 5 år. Om man visste hur kasst värdelösa vissa människor är på att handskas med en brandsläckare så skulle man vara rädd när man vistas på större ställen där anställt folk förväntas kunna det. En var för svag att trycka handtaget nedåt (gud, hur lyckas man?!?!), fick inte ur sprinten, en annan träffade inte brasan på långa vägar och damerna trippade fram på högklackat i kjol och hade inte det minsta bråttom. Här brinner det inte i knutarna nej… Ta god tid på er bara, låt er inte stressas utav att det brinner och är en nödsituation… Passa på att titta på släckaren lite extra noga när ni ändå har den i handen.


Var en av de skickligaste kvinnan på detta i församlingen. Tog 1½ sek för mig att utplåna den rackarns elden.


Uppenbarligen ska jag på blinde-deat här också i helgen. När jag fick kontakt först så måste jag erkänna att jag tänte; "ännu en svensk dåre med materialbrist att använda staken på". jag måste sluta att ha förufattade meningar om killar här hemma... Men som Johanna sa när jag meddelande om lördagens aktivitetar, "hoppas han öppnar bildörren!". Fortfarande mitt minimi krav... Alla har rätt till en chans och som det ser ut nu är jag riktigt överraskad! Är riktigt inställd på att nu får de f*n gå vägen detta! Än en gång ändrat min synvinkel på en människa denna månad och år! Inte illa! Ska bli spännande, fråga inte mig hur jag lyckas, men alla stolligheter som dyker upp i mitt liv kan ju faktiskt vara en lyckolott en dag. Man måste ta risker för att leva! Och det ska kännas att man lever! Hoppas på att detta är något att hänga i granen, måste våga gå vidare, måste gå vidare om jag vill överleva, ett liv i USA är nog inget för mig, visst skulle jag kunna ha en liten söt Monty, som jag saknar så otroligt mycket, som sällskap men hemma fru passar inte mig… Någon förtär mig på insidan, utan att denna vill eller vet det och jag vill det inte heller. JAG MÅSTE GLÖMMA!!! Men minnena är så starka, så vackra och lyckliga. Dagen jag sa ”I leave a pice of my heart here whit U, please, promise me to take care of it…” visste jag vad jag sa. Det finns ett tommrum här inne och bitten är kvar där borta. Hoppas någon håller sitt löfte. ”Somthings is not ment to bee”. Hoppas på lördag jag ska glömma och kunna gå vidare, än har ingen lyckats. Hoppas jag vågar släppa osäkerheten och våga lita på en man igen… Det var det också!


Vad gällande att ha en stark personlighet och svårt att hitta en vettig kille skrev Tina en gång till mig när jag var i USA:


”Träna på att: varje människa är UNIK och man kan aldrig bestämma över någon annan eller tvinga sig på. Kommer inte detta naturligt - ja då är det synd om den som missar världens underbaraste tjej. Hur hårt det låter, slösa inte din värdefulla tid på killar-en dag träffar du den rätta och då är det ömsesidigt. Ge järnet i att forma den du vill vara, å sen kommer de som flugor...”


Tina sa även en annan bra sak här som jag tänkte på när det gäller krävande, tråkiga, negativa, jobbiga, samt sinkande människor.


”Ja livet har sina "ups&downs", ledsen att höra att det ska hända på en gång. Men du är stark och kommer att ta nya tag! Njut av din passion till JD och skapa dig just dina dagar. Andra människor har sina verkligheter och de får man acceptera. Så kör ditt race, de som vill hänga på är med, de andra kör du ifrån. Sköt om dig. Lev aktivt, dröm stort!”


Min kusin säger en hel del bra och tänkvärt!

onsdag 16 januari 2008

Hyllningen till Jennifer!


Ingen nämnd, ingen glömd heter det. Nu är det inte så att jag ratar mina andra kompisar för detta. Att Jennifer, Hagfôrs ligisten, får en hyllning. Men jag som är så jävlig att umgås med och självisk och bara tänker på mig, mig och mig hela tiden borde vara olidligt svår att leva ihop med, bo ihop med alltså. Jennifer, hon är inte bet hon. 3 år! (snarare 2½) ca 12kvm med balkong och våningssäng. Och detta helt utan problem. Inga större intriger eller skilsmässor! Du är otrolig ministra! Saknar våra filosofiska kvällar på vår rasriskiga balkong och galna raggare som överfaller oss mitt i natten och ska ha med oss på stôlligheter. Ska allt försöka masa mig upp till årets händelse, om inte för årets händelse i Hagfors så för din skull, att få träffa dig och familjen, inkl din stôllige far.

Hon må se ut ibland som en guldfisk med hamstersjuka och minne som ett par grodfötter då och då men vem kan vara som Jennifer? Helt underbar... (kan grodfots minne och hamstersjuka ha något att göra med att hon stått/står ut med mig?!?)

Vem har mest befogenhet att klaga, klandra, skrika och kalla mig självisk om inte Jennifer? Jag är glad och tacksam mot alla som ställt och ställer upp för mig, men använd det inte som slagträ den dagen allt barkar åt skogen och ställer du upp ställer jag upp. Vidga er syn, lås er inte utan var logist och se det realistiskt.

Tack Jennifer, för du tröstat, kramat, pussat, hållt om, myst och sett på film och filosoferat på vår balkong, i vått och torrt. Sedan aldrig använt det som argument om du varit arg på mig för att skapa intriger.

Om någon har befogenhet för att anklaga mig för att vara självisk, så är det du. Men du gör det inte, utan var där när jag behövde dig, vi bodde ju faktiskt ihop, de är logist att du gjorde mest och var där mest. Andras hjälp och stöd är jag också otroligt glad över. TACK!!!

Tack för att jag lever Jenn!

a

måndag 14 januari 2008

En tanke, en avramling...



Farbror Skacksson har nu stått till i veckan och gottat till sig. Vilket betyder att pållen är både spändstig och ser spöken i var buske. Väl ute var både gubbar, gummor och hundar mycket spännande föremål. Tillslut när mina tankar var ägnade åt en säkerhetsväst satte Skacke ner båda fötterna och gjorde en helomvändning, det gjorde dock inte jag utan fortsatte rakt fram. Pållen blev givetvis glad och kuttade glatt runtpå kusins gräsmatta som var sjöblöt efter allt regnande och 615kg tung SkyWalker lämnade mer än sagt djupa avtryck... Efter detta får han syn på en åsna och en massa hästar i en blandad storlek uti en hage. Givetvis drar han dit och försöker sedan kallblodigt mörda Sussans häst som precis hinner ducka för en smidigt måttad spark över staketet. Tanja den etterbiggan tänker att sådär gjorde jag aldrig på var tid ihop, den gamla goda tiden och försöker genom staketet ge Skacke en omgång, Heja Tanja ropar jag. När pållarna lugnat sig får jag tag i hästen. Lagom till mina päron kommer, bör nog öva på uttryckning med dem...

Sätter mig upp igen för att upplysa honom om att han inte vunnit och tar den planerade ridturen runt och kommer hem med segern i behåll. Dock något stel i ett par dagar. Fritt fall 2m det ni!


onsdag 9 januari 2008

Chockad Norska

Idag chockade jag en norrman. Rätt gôtt tror jag till på köpet.

Gjorde väktar kurs steg 1 idag, prov alltså på dessa 3 dagar. 20 frågor, max 5 fel. Fick 22 så klarade mig galant. Phu...

Hade bestämt mig som tröst om jag inte klarade det och som belöning (vilket som alltså, visst är jag samart?) så skulle jag ta mig ner till Asker och hälsa på Johanna. Ringa och meddela? Näääää.....

Började min färd, tog mig igenom Oslo på vägar och massa annat, och in på små mindre vägar. Vadå bo på landet tänkte jag när jag mest tyckte jag såg hus och massa bebygelse om vart annat runt om och jag snart skulle vara där. Åkte förbli en flodig port jag misstänkte tillhörde grannen kunga familjen. In på en krokig smal grusväg med massa snö modd å slingra sig gjorde den (alla hus i norge är ju typ byggda i backar.. =oP) Mötte tanter som rastade hundar och gjorde klart för mig att jag var på helt rätt väg. Parkerade vid ett stall och ned för en backe kom en pickup som jag fick stopp på.

"VA I HELLVETE GÖR DU HÄR?!" (inte så duktig på Norsk än då så jag kan diktera exakt)

"Va är de för göök här med Frontline jacka?" Hade varit Johannas första tanke som inte fatta hur jag hittat hit. Jag blev inslängt i bilen och med på tebjudning i Asker med en vännina, vi pröva IQ:n i Norsk litteratur, gick inte så bra så vi drog efter ett tag. Fick mig en liten åktur över gårdsplanen mer eller mindre hos Mette-Marit och Haakon, lite spännande, mötte vakter med skarpladdade rejäla vapen som knatade runt i komoflage kläder på vägen där. Spännande... =oP Var kul å ses och snacka igen så funderar på att ev. stanna kvar en hel helg här innan hon åker tillbaka igen den 22jan.

måndag 7 januari 2008

2008 -new year, new chanses


2008, nu är det här. Innan det året kom så firades en halv kass jul, nästa år ska jag se om jag inte kan få jobba julafton. Det blir vad man gör det till sägs det men ibland får en allt en j*vla hjälp till det också.

Juldagen blev däremot roligare. Vi (Linda, jag och Marie) samlades hemma hos Marie och så drog det igång. 2007 års bästa förfest på 3 brudar. Vi kan allt vi. Marcus undrade dagen efter hur 3 brudar kan få till så mycket på så få folk. Ingen aningn. Detta var nog efter att han hittat sin jigg i stegpannan (stor slemmig gummifisk) som Linda bitigt (!) eller snarare spankagt skjärten av i tron av att det var en sex leksak. Jäger bomb på jägerbomb medans Linda och Marie lockade hårte på mig, likande ett får tillslut. Men det såg bra ut!

Vi drog iväg till Medis och sedan in där och röjde järnet. På sluttampen vardet bara jag kvar som tappert stod och raggade in i det sista. Enda negativa med att vara enda i gänget som är singel. De andra blir ju upphämtade av sina gubbar strax efter framträdandet är slut eller strax innan allt slutar. Själv stod jag kvar till ljuset slogs på i taket och raggade på något jag fick för mig kunde vara en svensk kille i americansk modell. Visade sig dock han hade flickvän senare, en liten detalj han visst glömde nämna. Somnade som tur in på Maries soffa efter en häktisk jakt på en pizza genom hela staden 4 på möran. Säger som Jeff; "What a night!"

Söndag tränade jag med Skacksson inne på Granvik, gick finfint!

Nyårsafton Latade jag in pållen och drog till Skövde med honom och Skara med mig själv. Efter 3 rätters supe hemma hos familjen Einarsson drog vi till Skvde med ett gäng anarkister eller vad det heter ombord. Punkare typ. De skulle försöka sjunga klassiska svensak låtar, Svenne Rbins, Man ska ha husvagn mm. Så miss Värmland fick hjälpa dem när texten inte satt för dem... ;o)

Kvällen gick åt stapeln på en krogi centrala Skövde. Hittade en grabb som var något av en blandning utav cowboy och raggare som jag samtalade med, skjorta, skinnväst och hatt. Hum...

På tolvslaget kom årets mest sjuka mening fram ur käften på en kille, den kommer bli svår att slå i å alltså...

"Jag är 24 år och har inget körkort, men jag lovar jag kör bättre bil än dig"

Detta riktade sig då till mig. Therese och jag bara kollade på varandra och skrattade. Therese höll nära på slå ner han även och frågade om han visste vem han sagt de där till.

En sak är säker, skulle han säga det där till en tjej så var iaf jag dem sämsta tjejen på hela torget vi stod på att säga det till.

Vi åkte hem strax efter två med diverse acction på bussen för att få alla med. Therese hittade ett ragg, jag tog hans kompis på mitt säte (när han väl kom på vill säga) Kallade honom min man då han räddat mig från en störd kille (svart sak, ta det inte negativt) som kleta och var allmänt riktigt påträngande. Slutade med tebjudningar här och där, somnade kvart i 8 på morgonen efter 3 koppar te, 1 nudelpaket, massa youtube spaning och musik lyssning. Rör mig och jag biter dig. Blev borttappad i Skara men dock återfunnen halv 1 vid middagstid.

Träningen hos Frida och SUPER!!! Skacke jobbade hårt och så även jag. Båda försökte sitt bästa.

Sitter nu i Norge och har installerat mig i ett mega litet rum men dock frächt och ska snart dra iväg på min väktar kurs.