Har hamnat i Norge för att bli väktare som sagt, ska bli spännande! Har träffat massa nya trevliga människor. Vissa ger ett första intryck och visar sig vara någon annan än vad intrycket ger. Sådant tycker jag är spännande. Har lärt känna Björn, kallar honom för Björne, första intrycket var utmärkelsen årets soffliggare som blivigt hit släpad av arbetsförmedlingen. Något i den stilen då han har ett par gråa mjukis byxor på sig i ur och skur, ett par fluffiga allväderstövlar och ett par dagar kombinerade han detta med en lusekôfta på sig. Å så detta rökandet… ;oP Men andra intrycket visade att Björn var ju coolaste mannen i församlingen. Trevlig och skojfrisk och hänger genast med på ett skojigt upptåg för att hålla stämningen på topp i gruppen och bjuder på sig själv. När Björn börjar så hänger jag även på! Så Björn och jag blev ett litet skojfriskt team här. Förstår inte varför folk är så rädda för att bjuda på ett skratt då och då inför okända människor. Lättar ju knappast stämningen i gruppen.. =oP
Björn, du är en stjärna och jag ser fram emot att se dig i stlig arbetsuniform! =o)
Varit på brandsläckningsövning. Vi var blandat folk då även redan anställda var där för att få repetition som man tydligen får vart 5 år. Om man visste hur kasst värdelösa vissa människor är på att handskas med en brandsläckare så skulle man vara rädd när man vistas på större ställen där anställt folk förväntas kunna det. En var för svag att trycka handtaget nedåt (gud, hur lyckas man?!?!), fick inte ur sprinten, en annan träffade inte brasan på långa vägar och damerna trippade fram på högklackat i kjol och hade inte det minsta bråttom. Här brinner det inte i knutarna nej… Ta god tid på er bara, låt er inte stressas utav att det brinner och är en nödsituation… Passa på att titta på släckaren lite extra noga när ni ändå har den i handen.
Var en av de skickligaste kvinnan på detta i församlingen. Tog 1½ sek för mig att utplåna den rackarns elden.
Uppenbarligen ska jag på blinde-deat här också i helgen. När jag fick kontakt först så måste jag erkänna att jag tänte; "ännu en svensk dåre med materialbrist att använda staken på". jag måste sluta att ha förufattade meningar om killar här hemma... Men som Johanna sa när jag meddelande om lördagens aktivitetar, "hoppas han öppnar bildörren!". Fortfarande mitt minimi krav... Alla har rätt till en chans och som det ser ut nu är jag riktigt överraskad! Är riktigt inställd på att nu får de f*n gå vägen detta! Än en gång ändrat min synvinkel på en människa denna månad och år! Inte illa! Ska bli spännande, fråga inte mig hur jag lyckas, men alla stolligheter som dyker upp i mitt liv kan ju faktiskt vara en lyckolott en dag. Man måste ta risker för att leva! Och det ska kännas att man lever! Hoppas på att detta är något att hänga i granen, måste våga gå vidare, måste gå vidare om jag vill överleva, ett liv i USA är nog inget för mig, visst skulle jag kunna ha en liten söt Monty, som jag saknar så otroligt mycket, som sällskap men hemma fru passar inte mig… Någon förtär mig på insidan, utan att denna vill eller vet det och jag vill det inte heller. JAG MÅSTE GLÖMMA!!! Men minnena är så starka, så vackra och lyckliga. Dagen jag sa ”I leave a pice of my heart here whit U, please, promise me to take care of it…” visste jag vad jag sa. Det finns ett tommrum här inne och bitten är kvar där borta. Hoppas någon håller sitt löfte. ”Somthings is not ment to bee”. Hoppas på lördag jag ska glömma och kunna gå vidare, än har ingen lyckats. Hoppas jag vågar släppa osäkerheten och våga lita på en man igen… Det var det också!
Vad gällande att ha en stark personlighet och svårt att hitta en vettig kille skrev Tina en gång till mig när jag var i USA:
”Träna på att: varje människa är UNIK och man kan aldrig bestämma över någon annan eller tvinga sig på. Kommer inte detta naturligt - ja då är det synd om den som missar världens underbaraste tjej. Hur hårt det låter, slösa inte din värdefulla tid på killar-en dag träffar du den rätta och då är det ömsesidigt. Ge järnet i att forma den du vill vara, å sen kommer de som flugor...”
Tina sa även en annan bra sak här som jag tänkte på när det gäller krävande, tråkiga, negativa, jobbiga, samt sinkande människor.
”Ja livet har sina "ups&downs", ledsen att höra att det ska hända på en gång. Men du är stark och kommer att ta nya tag! Njut av din passion till JD och skapa dig just dina dagar. Andra människor har sina verkligheter och de får man acceptera. Så kör ditt race, de som vill hänga på är med, de andra kör du ifrån. Sköt om dig. Lev aktivt, dröm stort!”
Min kusin säger en hel del bra och tänkvärt!